Beslutsregel för kaliberingsuppdrag

Beslutsregel för kaliberingsuppdrag

Inför ett kalibreringsuppdrag behöver hänsyn tas till vilken mätosäkerhet som är acceptabel. Därför behöver vi på förhand komma överens med kunden om risknivån och hur mätosäkerheten ska hanteras när det gäller resultat nära gränsen. Det som överenskommits läggs in i arbetsordern.

För att få ett utlåtande om huruvida mätarens resultat överensstämmer med ett krav så behövs därför en beslutsregel för att hantera felvisning och mätosäkerhet. Kravet handlar oftast om angivande av faktisk, maximal felvisning. Om största tillåtna felvisning för angivet intervall är 0,5 % måste särskild åtgärd vidtas om detta inte uppfylles.
Ett exempel:

Låt oss säga att vår uppmätta felvisning för en mätare är -0,51 % med en total mätosäkerhet på 0,2 %. Mätosäkerhetsmåttet säger att den verkliga felvisningen ligger någonstans inom intervallet -0,51 ± 0,2 % med 95 % sannolikhet. Dvs om vi mäter felvisningen 100 gånger så borde 95 resultat hamna inom intervallet -0,71 till -0,31. Närmare den verkliga felvisningen än så kommer vi inte. Om det då är ett krav att mätaren ska mäta maximalt 0,5 % fel så finns det en ganska stor sannolikhet (nästan 50 %) att den verkliga felvisningen faktiskt är inom utsatt gräns, men detta uppfyller inte kravet fullt ut.

Det finns tre vanliga beslutsregler för att hantera mätosäkerheten och risknivån:

  1. Kunden och tillverkaren kan dela på risken, detta är beslutsregeln vi tillämpar om inget annat specificeras av beställaren. Kunden ska i förväg ha informerats om vad delad risk innebär och en överenskommelse om mätosäkerheten ska mottagits innan kalibreringsuppdraget påbörjas.
    Delad risk innebär att när mätosäkerheten är bestämd så utgår vi ifrån vårt uppmätta mätresultat och bedömer om mätaren
    uppfyller kraven eller ej. Dvs. 0,49 % innebär godkänd, 0,51 % innebär ej godkänd. Sannolikheten för att felaktigt godkänna
    mätaren är lika stor som sannolikheten att felaktigt underkänna mätaren.

  2. Risken med mätosäkerheten lägges helt på tillverkaren (”producentens risk”), dvs. med 0,2 % mätosäkerhet och max 0,5 % felvisning så får vår uppmätta felvisning maximalt bli 0,3 % för att mätaren ska bli godkänd, om vi t.ex. utför ett leveransprov. Om beslutsregel 2 tillämpas är det på kundens initiativ. 

  3. Hela risken läggs på kunden eller användaren av mätaren (”konsumentens risk”). Dvs. i vårt exempel måste mätaren visa mer än 0,7 % fel för att inte bli godkänd. Om beslutsregel 3 tillämpas är det på kundens initiativ.